Vad är IGF-1?
IGF-1 är ett hormon som tillhör en familj med tillväxtfaktorer som i sitt kemiska utseende liknar insulin. IGF1 produceras framförallt i levern men även av många andra vävnader i kroppen (t.ex. hjärta, njurar och ben), ofta som en respons från somatotropin (tillväxthormon - GH) som produceras i hypofysen. Även insulin stimulerar IGF-1 och dessa nivåer följer ofta varandra. Det mesta av hormonet (ca 98%) är i blodet bundet till olika bärarproteiner (IGFBP1-6), varav ca 80% är bundet till IGFBP3. Det betyder att IGFBP3 kontrollerar en stor del av biotillgängligheten och halveringstiden för IGF-1.

​

För den enskilda cellen har IGF-1 visats ha många olika funktioner där dess hela funktion troligen inte är helt klarlagd. Den binder på cellmembranet till dels sin egen receptor (IGF1R), samt även till liknande (tyrosinkinas-)receptorer vilket leder till aktivering av olika signaleringsvägar inne i cellen som i sin tur bidrar till ökad bildning av bland annat kollagen och även uppreglering av vissa specifika gener varav många kodar för proteiner som bidrar till ökad tillväxt. Nivåerna av IGF-1 är som högst under puberteten och sjunker därefter med stigande ålder.

​

Varför behöver man analysera IGF-1?
Höga IGF-1 värden hos vuxna ökar risken för sjukdomar som cancer men ger även en ökning av muskelmassa eftersom hormonet hjälper till att reparera och skapa nya celler. Inom sjukvården tas IGF-1 för att både diagnostisera och följa behandlingen av olika typer av tillväxtrubbningar (t.ex. dvärgväxt och akromegali/gigantism). Det används också för att kartlägga eventuella nutritionsstörningar då värdet kan sjunka vid otillräckligt intag av protein. Vid återgång till balanserad nutrition kan nivåerna av IGF-1 stiga igen.

​

Det finns forskning som tyder på att det kan finns en skillnad mellan långvarig kalorirestriktion (då IGF-1 kan sjunka) och intermittent fasta (då IGF-1 kan öka). Detta är dock inte helt klarlagt och här finns även motstridiga resultat, så tolkningen av nivåerna av IGF-1 gällande intermittent fasta/långvarig kalorirestriktion är komplex. På grund av sin natur av ett anabolt tillväxthormon kan man följa dess nivåer vid olika typer av yttre påverkan på kroppen som till exempel träning. Det har visats stiga som mest vid tung, excentrisk styrketräning - men även långvarig aerob träning har effekt på IGF-1. Värt att notera är dock att nivåerna av IGF-1 fortfarande kan vara inom referensintervallet och att det kan vara av värde att relatera nivåerna till sitt eget utgångsvärde.

Även sömn stimulerar produktion av GH och därigenom IGF-1. Det debatteras också huruvida IGF-1 kan användas som en markör för benskörhet. Det man vet är att IGF-1 och GH påverkar benuppbyggnad positivt.

​

Vad innebär ett förhöjt IGF-1 värde?
Kroniskt förhöjt insulin, som till exempel vid typ 2-diabetes när muskelcellerna har en minskad känslighet för insulin, ger en ökad bildning av IGF-1. Även om sambanden inte är helt klarlagda finns en teoretisk ökad risk för utvecklingen av tumörer vid konstant höga nivåer av IGF-1.

 

Vad innebär ett lågt IGF-1 värde?
Att ha låga nivåer av IGF-1 innebär att kroppen inte är i en anabol, uppbyggande fas. Det kan till exempel bero på för litet intag av protein eller för lite sömn. Vissa forskare menar att låga nivåer kan vara en markör för benskörhet.